Bekännelser på kvällskvisten

Jag vet att jag är SÄMST på att uppdatera just nu (eehhh typ den sensate tiden) men jag har bara fullt upp. Jag känner att tiden inte räcker till och allting känns väldigt jobbigt ibland. Som nu. 

Det som dock är det jobbigaste precis just nu är att jag ligger hemma i soffan. Ensam. Ni vet mig och min ångest när jag vet att några jag känner till exempel är ute på krogen och jag ligger ensam hemma... Jag vet inte ens varför jag känner så. Jag vill inte göra det men ändå smyger känslan sig på. Det är himla jobbigt. Och patetiskt. En hemmakväll är ju hur underbar som helst! Och för att inte glömma EGENTIDEN. Det måste vara något fel på mig. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback