Såna här dagar får jag ångest. När det finns så mycket jag borde göra men både kroppen och huvudet avger ett bestämt nej. Jag vill vara mer aktiv än vad jag är i dagsläget, jag vill ha en heltidstjänst, jag vill plugga teori till körkortet, jag vill umgås mycket mer med mina vänner. Jag vill så många saker men när ingenting riktigt fungerar är det svårt att hitta motivation till någonting. Att hösten står och stampar utanför fönstret gör inte saken bättre. 

Jag hatar deprimerande inlägg men ibland blir det så. Jag är ändå bara människa. Det jag ska göra är i alla fall att tänka positivt. Jag måste sluta tycka synd om mig själv och ta tag i det jag måste göra. Allt behöver inte ske samtidigt utan en sak i taget. Jag ska fokusera på en sak tills den är utförd och sedan gå vidare. Jag ska göra delmål och strukturera upp hur jag ska nå dem. Det är inte så här jag vill leva mitt liv. Men ingen kan ta tag i det förutom jag. Jag börjar idag.