Catch me every time I fall

Sarah kom hem idag för att delta på träningen. Vi lagade mat tillsammans innan det var dags att åka ut till Antnäs. Träningen gick så där. Jag hade ingen energi och som grädden på moset fick jag en lårkaka. Eller fick kanske en lårkaka. Kollisionen var inte så allvarlig som den först verkade, så jag tror faktiskt inte att det kommer bli något. Vi får helt enkelt se imorgon.
 
Nu blir det natten. Jag kommer somna direkt. 
 
Förstklassig mobilbild. Got to löv.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback