I ettan blev vi fotade av rektorn för att lärarna skulle kunna lära sig våra namn fortare. Idag tittade vi på dom bilderna och nästan ingen ser likadan ut! Det är sjukt så mycket man förändras på två år. Till poängen då.. Vi stod ett gäng och tittade på bilderna. Efter en stund kommer Jossan, åskådar bilderna en stund och plötsligt pekar hon på mig och säger "Du ser ut som ett säääääääär!". Jag står liksom bredvid henne.. Vad säger man? Tack? För att citera hennes egna ord ser jag ut som ett litet barn som är sär som har lockigt ljust hår och ofta har glasögon. Hon tycker jag ser på pricken ut så. Det jag vill säga till Jossan just nu är...