När jag kom till skolan imorse var jag den enda eleven från min klass här. Vi hade i och för sig sovmorgon, eller inte dom som hade rester kvar att göra.. Det vill säga jag. Jag trodde faktiskt att det skulle komma fler eftersom det inte bara var jag som hade saker kvar att göra. Men.. Jag har aldrig känt mig så ensam på skolan förut. Aldrig någonsin. Det var faktiskt lite jobbigt. Dock kom Kruukka efter en stund. Då kände jag gemenskap igen. Läser du det Joakim, jag känner gemenskap.