Olycksmånaden håller i sig. Gick in till stan med mamma för att bland annat hämta Eriks bil. I stan köpte vi årets första mjukglass och gud så god den var tills... Mitt hår blåste rakt in i den. Till och med strösslet fastnade. När jag kom hem tog jag cykeln och cyklade till elljusspåret där jag skulle springa en runda. På vägen dit får så klart jag punktering på bakdäcket. Ilskan var vid det här laget total. När jag väl tagit mig till spåret och sprungit en bit får jag världens mjälttugg och det känns som minst ett dussin knivar sticks in i min mage varje gång jag tar ett andetag. Sist men inte minst när jag lyckats komma hem skulle jag öppna en burk med majs. Självklart tappar jag ut majs på golvet när jag ska skaka om burken lite. Borde jag kanske gräva ner mig eller? Jag tror fan det.