Jag är irriterad. Igår slutade jag jobba vid tolv för att jag hade så ont i huvudet. Istället för att åka hem och sova åkte någon annan stans för att ta det lika lugnt. Jag kom dit, somnade nästan direkt för att huvudvärken hade fått mig att börja må illa. Jag sov till strax innan tre, följde med till Sunderbyn för att hämta upp någon för att sen åka och hämta upp Sara, Emil och Felix på Allstar så att de skulle slippa ta en taxi hem. Jag ringde Sara och frågade om dom skulle med men det skulle dom inte. Eftersom hon satt på jobbet och pratade började alla säga att jag hade ljugit om att jag hade ont i huvudet. Och det är det som gör mig så himla irriterad. Vad är det för skillnad på att åka hem och sova och åka till en kompis och sova? Ingen alls om ni frågar mig. Jag erkänner att det låter lite konstigt och hur konstigt det än låter så får jag ångest om jag sitter hemma själv en lördagkväll. Därför åkte jag inte hem.

Jag hatar när jag måste försvara mig och när folk tror att jag ljuger. Jag är inte sån. Men jag har svårt för att vara ensam när jag vet att de flesta i min närhet är ute och gör annat. Sån är jag. Därför blir jag irriterad när jag blir anklagad för saker som inte är sant. Varje misstag för med sig en lärdom. Jag lärde mig definitivt något.