Laugh when you can

Nu känner jag mig tom igen. Men på ett helt annat sätt. Jag har just varit och sett sista filmen av Harry P på bio. Jag tycker att alla Harry Potter filmerna är bra så ja, den här var också bra. Jag har grubblat mig för att se den. Det är ju liksom slut nu. Historien man har vuxit upp med är slut.. Där uppstår tomheten. Vad har man nu att längta till? Visst, det kommer andra filmer.. Men ingen kommar vara så fänglande och briljant som Harry Potter. Jag tror verkligen från den innersta vrån av mitt hjärta att det inte kommer det. Ingen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback