Allt gick bra idag. Det var en jättefin cermoni och jag tror att jag kan prata för alla när jag säger att vi hade trevligt vid middagen. Maten var sjukt god och sällskapet var gudomligt. Alla var grymt trevliga.

Jag sa ju tidigare att jag skulle gråta sönder på begravningen. Minns ni det? Jag grät inte en enda droppe. Inte en enda. Självklart vattnades det i ögonen hela tiden men ingen tår ville falla. Jag blev förvånad men efter en stund kom jag på varför. Jag gråter ju inte inför folk. Det är inte det att jag inte vill utan jag kan bara inte. Hur mycket jag än försöker. Jag tycker till och med att det är jobbigt att gråta inför familjen och mina närmaste vänner. Därför kunde jag den här gången inte gråta inför totala främlingar. Det känns så fel. Eller inte fel, men jag gillar inte att folk ser mig "svag". Svag. Ja, det är nog det rätta ordet.