Det var en ganska tråkig match med lite mål, nämligen inte mer än ett. Dock var det rätt lag som gjorde det och jag stod och hejade och viftade med min halsduk (läs Emils). Det var faktiskt roligt att stå på ståläktaren för en gång skull. Det är härligare stämning och man blir mer exalterad. Det kommer jag nog göra fler gånger. Måste bara lära mig alla ramsor först... Några var ju riktigt kluriga.

Förresten så har jag en jätterolig sak att berätta! Vi får börja flytta in redan på Måndag. Äntligen är dagen kommen. Fy fan så skönt. Jag är så jävla lycklig. Life is good. Nej, förlåt. Life is helt okej.

Mina nyklar + Nalle blev rent av våldtagna av Jonatan tidigare i veckan... Nu genomgår dom rehabilitering.