Jag försvann men mitt unga hjärta lever kvar
Gårdagen blev grym lyckad. Det kom mycket härligt folk och jag hade jätteroligt. Fast med min så klart vanliga otur blev jag av med min kamera. Tittade bort i max 10 minuter och så var den borta. Det är så likt att jag bara vill skratta men jag är ändå så fruktansvärt less! Vem är så dum att den snor en kamera? Ja, en som vill ha en såklart men ni förstår vad jag menar. Det är så grymt dålig stil. Så om någon vet någonting om den så var jättesnäll och hör av er.. Det skulle uppskattas.
Jag spanderade natten hos Jennifer och det var enormt mysigt att äntligen få dela säng med någon. Som jag har längtat! Idag bar det av till Hälsanshus för att se laget möta BG, jag kan fortfarande inte spela eftersom jag har fått hosta. Min otur igen som spökar. I alla fall så såg jag 15 minuter av matchen innan jag var tvungen att följa med till akuten. Efter att ha suttit där i en och en halv timme fick vi diagnosen att Sara hade en rejält stukad fot och sen åkte vi hem.
Nu sitter jag och ska just trycka i mig några våfflor med nutella på och ett glas mjölk till. Mums.