Den femte augusti tvåtusentio

Ja, man får säga vad man vill om kvällen. Den började bra i alla fall.. Slutet nämner jag inte.

Jag hade så mycket att säga, ändå ville jag inte säga någonting alls. Det var nästan overkligt.. Som i en dröm. Jag brukar gilla drömmar men inte den här. Nu vill jag vakna. Snälla låt mig få vakna upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback