Det gick jättebra att öva med luciorna idag och efter det tog jag en promenad till B-hallen där Sofie väntade på mig, henns lillebror hade match. Varför börjar man alltid leva sig in i såna där situationer? Tänk att man verkligen sitter där på läktaren och ropar och håller på. Oftast så hör inte ens dom som spelar vad man säger så varför hålla på att göra sig till när det enda som händer är att man får en massa blickar från folk som sitter bredvid? Det är en ganska bra fråga tycker jag.

Efter hockeyn och vinst till det rätta laget tog vi oss en tripp till stan. Det var femte eller sjätte dagen den här veckan.. Nu är jag verkligen spy less. Fast jag hittade faktiskt ett par täckbyxor som jag jättegärna vill ha och så lite små saker. Gud vad det är härligt med jul! På tal om jul håller jag på att klä julgranen inne nu.. Den kommer bli underbar. Vänta bara...

Krimskrams.




Jag idag.