Nostalgi

Kom hem från stan och en dag med Sofie för någon timme sen. Nu sitter Sarah, Lina och jag och lyssnar på nostalgimusik. Fonky fresh, Anton & Affe, Dj Cammy, Jessy, Ron Pope, Chester See, Sarek och så vidare. Vi sitter och sjunger med högt och glatt och minns tiderna som har varit. Fan vad det är roligt att lyssna på låtar man inte lyssnat på på flera år! Man börjar också alltid tänka på hur mycket ens musiksmak har förändrats och hur man har kunnat lyssna på sån här musik så länge. För det var i princip det enda jag lyssnade på när jag var 13 år. Var jag deppig då eller vad var det frågan om? I så fall är det ju tur att min musiksmak har ändrats! Om den fortfarnade hade varit samma hade jag börjat undra hur jag egentligen mår.. 


                                 

Jag älskar hur sant det här är


Tintin och enhörningens hemlighet

Tintin var faktiskt bra igår. Den var rolig och så där lagom lång. Kapten Haddock var bäst. Utan tvekan. Om ni gillar Tintin så kommer ni garanterat gilla den här!


Söndagsmys

För er som hoppades på att jag skulle dö av tatueringen, synd att göra er besvikna med jag överlevde. Hade bara så bråttom till jobbet igår så att jag inte hann blogga. Att tatuera sig gjorde inte lika ont som jag hade föreställt mig eftersom jag hade fått berksivningen "det gör tusen gånger ondare än tusennålar". Självklart gjorde det ont, men det var absolut mer behagligt än vad jag hade tänkt mig. Efter allt var klart skyndade jag mig hem, sminkade mig på fem minuter och åt en dagobertmacka i bilen. Jag var på jobbet halv sex och fick inte sluta förns klockan fyra. På natten alltså. Pengarna rullar in så att säga.

Nu sitter jag hos pappa och har just ätit middag. Vi ska på bio alldeles strax med stora feta familjen. Och några utomstående. Vi kommer vara 11-12 stycken närmare bestämt. Min pappa och bror är sålda i Tintin så det är så klart den vi ska se ikväll. Man kan ju bara inte säga nej när brorsan frågar.

Imorgon börjar lovet på riktigt och jag har inga planer. Förutom att köpa en jacka. Den måste finnas kvar. Jag måste ha den. Håller ni tummarna? Ja, så klart ni gör!


Ingen bild idag. Sitter vid Lenas dator... Föreställ er istället när jag ligger där på massagebänken och blir tatuerad. Jag tror nästan att jag klämde sönder Sarahs hand ibland.

Today's the day

Jag var redan sjukt nervös när jag vaknade... Hur nervös kommer jag inte vara när jag är där då? Jag ska alltså tatuera mig idag och därmed får jag min första tatuering. Förstår ni nu varför jag är så nervös? Att den betyder väldigt mycket och att jag vill att den ska bli perfekt gör inte saken bättre. Alla säger att det kommer gå bra och det är väl dax att jag också börjar tro på det. Förmodligen kommer det kännas bättre när vi är där och jag har sett hur tatueringen ser ut på huden. Jag är nervös men ändå så otroligt taggad! Frågan är om min andra part också är det? Vad säger du Sarah?

En del av the one and only tatoooo.


I cant help falling in love

Den här helt okej dagen blev en piss-dag. Jag är på dåligt humör och det gick rätt dåligt på träningen igen. Jag är på dåligt humör för att jag är så fruktansvärt trött och är stressad över skolan. Fy fan vad mycket jag har just nu.. Och till efter lovet. Vill gråta.

I alla fall har jag dödslängtan efter godis. Ni vet att jag sa att jag hade slutat men min hälsocoach säger att det är okej att äta en gång i veckan. Jag har tänkt att jag helt ska avstå från sånt och bara unna mig när någon fyller år. Men idag orkade jag inte. När livet och allt kändes som mest dåligt och suget tog över tog jag en lindor. Sen en till och en till. Hittade lite chips i skafferiet också. Nu är påsen snart slut. Jävla tjockis-dag också. Känner mig ful och stor som ett hus. Jag vet att jag inte borde skriva så eftersom jag vet att det inte är sant men jag är också människa. Jag vet att alla (i alla fall många) tänker så ibland och ja, det gör även jag. Men bara idag. Imorgon kommer allt gå tillbaka till det normala och jag kommer älska mig själv och min kropp. Precis som den är!

Me and Toy Story. Toy Story and me.


Vän med en bil

Jag hade en superbra inledning till det här inlägget förut men jag hann glömma bort den innan jag tog mig till datorn. Fan vad dåligt... Den var ju råkul. Fan.

I alla fall. Igår var det det efterlängtade Midterm House Party på Olivers. Brudarna och jag bestämde oss efter många om och men för att ändå åka dit. Förfekke hos Linn, privattaxi in till la ciudad och sen in på Olivers. Jag ljuger inte när jag säger att det var en av dom roligaste kvällarna i mitt liv! Ingenting speciellt hände egentligen, jag hade bara så sjukt roligt. Kan kanske bero på promillen jag hade i blodet och folket som var ute. Kändes som att alla jag kände var där.

Att hoppa upp till skolan imorse var inga problem. Inte för mig i alla fall, hur gick det för er tjejer? (HAHAHHAHAH). Mental träning på idrotten (första lektionen) och jag somnade. Jag kunde bara inte hålla ögonen öppna! För övrigt har jag varit pigg på skolan men när jag kom hem och satte mig med den förbannade engelskaboken kom tröttheten som en stor bomb.
Kan egentligen inte sitta här mer.. Måste göra klart engelskan så att jag kan gå på träningen ikväll. Min tränare blir nog inte så glad om han får veta att jag var ut igår och inte kommer på träningen idag för att jag måste plugga. Inte så bra att han får veta att jag var ute överhuvudtaget med tanke på träningarna. Jag är dock för lat för att sudda ut det jag just skrivit och dessutom vet redan halva Luleå att jag var ut. Så vad gör det om en till får veta? Ingenting om ni frågar mig.


.....................

Eh... Hehe.... Jag... Typ... Hittade engelskaboken i hallen på en pall under en massa kläder. Hehhe. Sämst. Jag vet. Dock så hade nästan hela dagen gått och det var 20 minuter kvar till tränningen. Läste en text och valde att gå på träningen vilket visade sig inte vara ett så klokt val. Fy fan vad dåligt det gick.

Ett argt inlägg med en meningslös rubrik

Hur kan jag vara så klantig? Jag har engelskaprov på fredag och en inlämning som ska in på torsdag. Har läst en text av så många fler till engelskan men tänkte verkligen läsa fler idag. Var verkligen säker på att jag hade boken hemma när jag åkte hem från skolan idag men vad visar sig att jag inte har hemma trots allt när jag kommer hem? Jo, engelskaboken. Fine tänker jag och ska fortsätta med inlämningsuppgiften. Men nä, då har jag kört fast och kommer på att jag behöver pappas hjälp och han är i Stockholm. Fuck. Skulle egenligen pluggat engelska idag och sen gjort inlämningen på torsdag. Men för att jag är så klantig och inte kollat så att jag verkligen har engelskaboken hemma kan jag nu inte göra ett piss och min planering är helt åt skogen. Fuck skolan och fuck life.



(En grej som dock är bra och som håller humöret uppe är att vi fick flytta fram vårt religionprov en dag. Tack Gud!)


En jävligt undebar dag

Godkänt på matteprovet. Hälsokursen ger resultat och livet är underbart. Fan jag kan spontanrimma också! Fan vad jag är bra. Idag tror jag på mig själv, nog för att jag brukar göra det annars också, men idag är det mer än i vanliga fall. Nu känns det bra att jag unnade mig den där chokladbollen (läs chokladbollarna) och tårtbiten på kalaset. Nu har jag till och med mage att erkänna att jag unnade mig det också. Jag är bra. Jag är fan bäst.


Brun mage i somras. Vart tog du vägen?

Kalasfin

Detta bar jag på kalaset idag. Kavejen invigdes. Har fortfarande inte vant mig vid den trots att jag tycker att det är supersnygg!




Inlägg som är försenat

Gårkvällen blev lyckad trots att planerna ändrades hit och dit. Det blev så att vi var på Allstar hela kvällen. Det är så himla bekvämt eftersom jag jobbar där och lätt kommer in. Varför stå i kö när man slipper där liksom? Nä, men träffade massor med människor och hade jätteroligt. Många man kände var ute och det var allmänt bra stämning. Jag ska tjata på min chef så att jag får mitt personalkort också. Det kan ju vara bra att ha faktiskt.

Matchen idag gick jättebra. Vi vann med 19 men vi måste förbättra spelet. Inte stressa när vi leder och göra det lätt för oss. Sen fokusera på första hjälpen. För er som inte kan basket låter det här som grekiska så jag ska sluta. Just nu förbereder jag mig för barnkalas. Min kusin fyller 4 och det vankas storparty! Nejrå, släkten kommer och det blir mat och så klart fika. Håller mig till maten. Har jag sagt att jag har slutat äta godis och andra godsaker? Klarat en vecka imorgon. Är stolt över mig själv.

Jossan stod för bildtagningen igår så jag slänger upp en cool bild istället.


Bra vibrationer

Jag blev den där tvillingen som fick allt. Utseendet, kroppen och håret. Nä, allvarligt. trodde ni att jag skulle skriva så?! Nu tänkte jag på besvär. Alltså allergier. Jag är allergisk mot hundar, katter, hästar, kaniner, pollen, kiwi, och tomat (säkert något mer). Sara är inte allergisk mot någonting. Alltså - Jag är tvillingen som fick allt. Innan jag märkte att jag var allergisk mot kiwi och tomater tyckte jag att det var supergott! Jag kan fortfarande inte äta kiwi men nu har jag upptäckt att det faktisk finns en tomatsort jag kan äta. Baby-plommontomater. Mina bebbar. Jag är så glad eftersom det är så gott!!! Vågar dock inte äta allt för mycket men ändå. Även fast jag bara kanske kan äta en åt gången, är det värt det så jävla mycket! Och ja, hela det här inlägget gick åt till att berätta om mina allergier och att jag är lycklig över att jag kan äta tomat igen. Nu vet ni.


Sväva över marken


Extra stor miss





Någon kunde visst inte räkna...


Glömde berätta...

... Att jag tog upp pysslandet lite idag. Det jag hann i alla fall. Även fast jag inte fick så mycket gjort, njuter jag av det! Det är så fruktansvärt kul.




Här har du ditt inlägg om basket Robin

Det gick asdåligt på träningen idag. Jag blir så less. Jag är jättedålig på att rycka upp mig om jag inte har något flyt men jag tycker ändå att jag blivit bättre på det än förra säsongen. Men jag vet inte... Idag är jag less för att jag är sjuk också. Då går allt automatiskt mycket sämre. Mamma säger att jag spelar mycket bättre när jag är arg. Försöker därför hela tiden tänka på att rycka upp mig och använda den negativa energin till något bra istället. Det går väl sådär. Jag försöker i alla fall. Det är det viktigaste.

Annars har vi bara haft en seriematch än så länge. Vi spelade sjukt bra men tyvärr förlorade vi med fem. På söndag har vi den andra. Mot Höken. Det kommer bli en tuff match men bara vi spelar vårt spel och inte stressar (och flippar ut) tror jag att vi har en bra chans. Vi är många spelare och behöver inte oroa oss, som förra säsongen, att vi inte har någon ork kvar i slutet av matchen. Nu är det bara att gå in, ge gärnet, byta och sen gå in igen.

Vet inte vad umepojken ville veta men det här får räcka tills vidare. Känns bara tråkigt att skriva om basket.


Förra säsongen.

(Förresten så har polisen hittat Sofia Carlsson och hon är välbehållen!)

Religion A med Johan är bäst

Har just haft religion med skolans bästa lärare. Jag förstår inte hur han gör. Han är bäst. Helt otrolig. Men nog om skolan...

Jag har en fråga. Kan man ha feber även fast man inte känner sig sjuk? På nätterna kan jag vara hur varm som helst i kroppen men ändå frysa. Jag kallsvettas och jag är helt säker på att jag har feber. Men när jag kliver upp och på resten av dagen känns allt som vanligt. Förutom att jag ibland får groteska svettattacker eller får känslan av att jag befinner mig i ett kylrum för att jag fryser så mycket. När jag vanligtvis är sjuk är jag verkligen sjuk och har aldrig varit med om det här förut. Mamma säger att man kan det. Jag antar att jag får tro på henne. Hon är ju trots allt min mamma.


Fortsättning på tidigare inlägg...

Jag önskar att jag hade ett yrke, eller utbildade mig till ett yrke, som min syster till exempel. Frisör alltså. Då skulle jag alltid haft någonting att skriva om. Tipsa om bra produkter för håret, hur du gör en snygg festuppsättning på 10 minuter, vad som är höstens trender och vilka frisyrer som passar vilken huvudform och... Ja, ni förstår. Eller så önskar jag att jag målade eller gjorde något annat kreativt. Jag älskar ju att pyssla men hinner inte göra det så ofta eftersom skolan tar allt för mycket tid. Ska jag ta upp det igen? Vad tycker ni? 

Men om vi återgår till skolan och min linje. Vad ska jag blogga om för att relatera till den? Hur marknsdsförning fungerar? Hur man driver ett projekt? Vad jag gör för projekt? Knep för att hålla sig lugn inför en redovisning? Ja, kanske. Frågan är bara om det skulle vara intressant... Som sagt. Jag vet att ni hittar till kommentarsfältet. Behöver er hjälp.


Hjälp till att hitta Sofia!

Sofia är 13 år. Hon försvann torsdag den 13 oktober och har alltså varit försvunnen i cirka 6 dygn. Sofia försvann i Sala (det var där hon sågs sist). Bilden nedan är den senaste bilden som togs på Sofia och polisen behöver all hjälp dom kan få för att kunna hitta henne. Har du några upplysningar eller tips, kontakta polisen: 114 14. Ni kan även kontakta Annika Rydén 073-8086159 eller Björn Larsson 070-7225530. Tillsammans kan vi hitta henne och göra slut på lidandet hennes familj utsätts för. Sprid det här vidare. Ju fler desto bättre! Fyra ögon är bättre än två.


Never fall way

Har haft jättemycket i skolan och därför har bloggen fått stå på hyllan en stund. Efter dagens matteprov (som jag absolut inte vill prata om) är det åter igen ganska lungt på pluggfronten. I alla fall för idag. Är helt slut i huvudet efter att ha ägnat en och en halv timme åt polynomer, faktorisering av polynom och dylikt och behöver verkligen vila ifrån allt som heter skola. Skönt att vi fick sluta en timme tidigare idag också. Tack Gud.

Jag har tänkt rätt länge nu att jag måste hitta något tema som jag ska skriva om. Här i bloggen alltså, så att jag inte bara skriver om vad jag har gjort en dag för jag vet hur tråkigt det är att läsa... Men eftersom jag har haft tankarna på plugget har det liksom inte blivit så mycket annat än det. Så vi tar en nystart! Vill ni att jag ska skriva om något speciellt eller bara variera vardagliga saker med mina knäppa tankar? Jag behöver feedback! Kom igen nu. Något måste ni tycka.. Jag vet att ni hittar till kommentarsfältet. Tack på förhand.      Nu ska jag titta på One Tree Hill.



Finner inga ord..

Jag grät nästan idag när jag läste min väns blogg. Hade inte läst på några dagar eftersom jag varit hos farmor över helgen, så jag hade några inlägg att läsa. Mina ögon gled över rad efter rad. Utan att sluta. Tankarna snurrade. Är det här verkligen människan jag känner? Mitt svar blev ja. Det kommer alltid att bli ja, även om jag ibland tvivlar. Det finns så många frågor jag vill ställa men som jag inte vet hur jag ska formulera. Jag vill veta allt, fast ändå inte. Vet inte riktigt hur jag ska känna mig. Är i alla fall glad över att det han skriver är historia och inte händer i nuet...

Det är en hemsk och skakade berättelse han delar med sig av. En självbiografi utifrån hans egna tankar och med hans egna ord. Ta er tid och läs den. Klicka HÄR för att komma till hans blogg. Ni kommer inte ångra er.


Hittade ingen bättre bild så Alexander får vara med på ett hörn. Eller ja, mitt i bilden...


En fredagkväll

Sitter hemma hos Jossan med boysen och förkrökar. Alltid så mycket att prata om, alltid så lite tid. Tycker om er killar. Och tjej. Ikväll rockar vi. Hai ho.

Lilla gubben där nere i halsen

Varför är det som att en liten gubbe hoppar ner i halsen på en och kittlar en extra mycket så om man hostar en gång måste man hosta hela tiden på såna ställen där man verkligen inte vill hosta? Till exempel i bussen och på en bank där det alltid är knäpptyst. Varför? Sen blir man bara irriterad på sig själv och börjar tänka på sist man hostade innan man kom in på det här stället. Då kommer man på att man i princip inte hostat något alls på hela dagen och så klart ska den här lilla gubben komma fram just i rättan tid så att man hinner göra bort sig eller känna sig oerhört dum. Sen när man hoppar av bussen eller går ut från banken är hostattacken så gott som bårtblåst. Detta gör mig irriterad varje gång det händer. Vilket är rätt ofta. Vem vill mig något ont?

Snälla säg att det finns andra med samma problem?! Eller har jag ännu en gång fått mig själv att framstå som konstig?


                                  
                                                        Eller så dansar gubben. Vem vet?


Swimming home

Idag kom jag på mig själv att för första gången i hela mitt liv titta efter en bil och verkligen tycka att bilens fälgar var snygga. Jag tänkte för mig själv vad är det som händer? Kan det vara så att allt snack om körkort hit och dit och om bilar har fastnat och tagit en lite större plats i mitt huvud? Kommer den platsen förbli lika stor som den är nu, kommer den minska eller kommer den bli större? Herregud.. Jag, lilla tösen från Antnäs, vet ju ingenting om bilar. Får ånget när jag tänker på att jag snart måste köpa en egen bil för att jag har så mycket krav på hur den får se ut och på hur den absolut inte får se ut. Ibland önskar jag att det bara fanns ett bilmärke och en modell att välja på. Då skulle livet vara mycket lättare.


Tack på förhand för din medverkan.... Eller något i den stilen

Hade en heldag på LTU idag. Jag hade mina förhoppningar uppe och trodde faktiskt att det skulle bli kul. När alla var trötta och ingen ville göra någonting försvann mina förhoppningar. Det blev inte bättre av att ingen kunde bestämma var vi skulle äta heller. Jag gick omkring, hungrig som fan, blev allt mer grinig och ville bara hem. Jag ringde Sarah och det samtalet gjorde mig gladare. Hittade någonstans att äta och efter det gick jag till hennes skola där hon gjorde en massa håruppsättningar på mig. Det är alltid lika roligt. Blev ännu gladare också när Frida ringde och sa att vi inte behövde återsamlas utan att jag kunde åka hem när jag var klar.

När jag rullat in genom ytterdörren hemma satte jag genast igång med pluggandet. Det är ju fan bara två dagar kvar tills jag ska redovisa och ha samhällsprov. Dör lite. Som vanligt. Jag är dock alldeles alldeles strax klar med båda två och nu gäller det bara att plugga in det... Nåväl, det är ju en dag imorgon också. Ska i alla fall till Jossan om en stund och fortsätta att vara duktig där. Vi ska plugga och hänga. Bara vi inte glömmer pluggandet och börjar hänga för mycket som vi alltid brukar göra... Då är det kört.





På tal om...



Förlåt om jag var otydlig. Jag menade ju så klart inte att han tvingades till att ta droger, det var i högsta grad hans egna val. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig så att ni inte missförstår mig igen... Det jag menade var att drogerna var ett snedsteg men det snedsteget som hände innan var inte hans egna val. Jag vet inte om jag har tillåtelse att skriva det här men jag gör det ändå. Det snedsteget jag syftar på var att han kastades ut från sitt egna hem. Det valde han inte själv och det var en av dom saker som senare gjorde att han hamnade på ännu värre spår. Att antyda att någon tvingades till att ta droger skulle jag aldrig göra.. Det är ett val varje individ har och kan göra själv. Hoppas att det redde ut saker och ting.

Några tankar bara

Jag var på väg att skriva ett inlägg tidigare idag men något hindrade mig. Jag vet exakt vad jag skulle skriva så jag kanske skriver det sen.. Just nu sitter jag och funderar på en vän. En vän som har haft det så otroligt svårt i livet. Trots att han bara är 19 år gammal har han varit med om mer än vad kanske en vanlig människa är med om under en hel livstid. På något vänster råkade han hamna på fel spår... Eller jag skulle snarare vilja säga att han tvingades dit. Han kom i kontakt med droger som senare ledde till en oändlighet med mer otrevligare saker.

Jag vet inte exakt hur allt ligger till och vad som har hänt men det jag vet är att jag bryr mig. Han är fortfarande samma kille för mig. Samma snälla, söta och fantastiska kille. Jag tror på honom och han är idag på bättringsvägen. Det kanske inte verkar mycket men när ens familj inte vill veta av en är orden "jag tror på dig" oerhört stora. Jag hoppas att mina ord är stora för dig. Jag hoppas att du tänker på mig och på vad jag har sagt till dig när du känner dig ensam. Jag tror på dig.
Du är stark.

Dör en sväng

Det var som jag förfarade.. Robin Hood kommer inte alls från romantiken utan från realismen. Skriva om då ja. Har tyckt hela tiden att den inte passat in i de typiska för romantiken men har varit för envis och trott att jag läst rätt från början. Jävla skit. Kan inte hjälpas.. Har i alla fall en fungerande instikt. Bra att kolla upp det någon gång så där då och då... Men jag rekommenderar er inte att göra det på det här sättet.. Fan.


Mot oändligeheten

Eh, jag bloggar så sällan att jag för fan inte har någon aning om vad jag har skrivit i inlägget innan.... Allämnt dåligt minne eller är det jag skriver helt ointressant? Svara på det ni.

Idag har i alla fall ingenting speciellt hänt så om ni väntar på ett jättespännande och upphetsande inlägg kan ni lika gärna sluta läsa nu. Jag sov tills jag blev väckt. Trodde klockan var mycket men den var visst inte ens 11. Såg klart Spirit som jag började se igår (som för övrigt är en sjuuuuukt bra film!) och sen blev jag så trött igen att jag gick och la mig. Sov fram till matchen, den gick helt okej, Förlorade med 5 pinnar. (KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULA!!!).

Nu sitter jag hos pappa och väntar på mat som ett lejon som varit utan mat i en månad och som jagar en zebra. MAT. MAT. MAT. Innan jag ska hem ska jag göra ett snabbt stopp på en hemlig plats innan jag ska inleda en stor myskväll. Nu kanske jag borde skriva lite på min redovisning..... Panik. Vill dö.


What do you want from me

Har städat och gormat lite idag. Jag skulle egentligen plugga men det hände något där. Helt ärligt så orkade jag inte. Jag läste lite grann men that was it. Nåja, jag har i alla fall inte bara legat i soffan och gjort ingenting. Jag har ju faktiskt gjort nytta. Fast på ett helt annat sätt.

Jag börjar jobba om två och en halv timme så just nu tar jag det himla lungt. Tänkte hoppa in i duschen alldeles strax och göra mig klar. Så att jag slipper stressa. Vore skönt. Är dock en tidsopptimist ända in i fingerspetsarna så det kan bli svårt. Ska i alla fall försöka. Ha en jättetrevlig och bra kväll och gör ingenting som jag inte skulle ha gjort. Pussar och kramar.


Everybody is thinking it

Jag berättade ju aldrig om mina planer för gårdagen. Det var utgång. Kort och gott sagt. Klippte mig som sagt på dagen och håret blev mycket finare och mycket mycket fräschare. Tack allra käraste syster!

När kvällen kom krypande korkades flaska efter flaska upp. Drinkarna flödade från vår alldeles egna bartender - Martin. Vi hade en väldigt trevlig stund hemma hos oss och sen åkte vi vidare på en fest inne i stan. Efter den gick vi ut. På Allstar. Känns fortfarnade jättekonstigt att vara ute på sin egen arbetsplats. Men det sägs att det går fort att vänja sig. Hoppas det... Annars får jag helt enkelt sluta att gå ut. Haha vänta... Ni trodde väl inte på den?

Har tyvärr inga bilder från gårdagen då alla togs med Linas kamera. Hittade istället den här underbara bilden. Slutar aldrig skratta. Tror att Linn är hungrig medan alla andra taggar dans...




Ibland är saker bara borta....

Var är kanalväljaren? (Kontrollen till TV:n)

Inte i soffan...



Inte på bordet...



Inte på TV-bänken...



Oj.. Nämen vänta! Den var visst i soffan.. MELLAN DYNERNA! Jävla skit.


Här sitter jag och....

.... Dricker min halvdruckna frukost. En shake från Herbalife som är sååååå otroligt god. Jag dricker den varje morgon (nog för att det är lunch nu) för att få i mig de näringsämnerna jag behöver.

Ska kila in till stan alldeles strax och möta upp Sara på salongen. Hon ska klippa och styla mitt hår lite. Sen blir det en sväng på stan med min allra käraste syster. Fast det behöver ni inte säga till någon lärare på skolan... Jag är egentligen sjuk. Men måste man så måste man liksom. Kan ju inte gå med slitna hårtoppar....




If I don't quite know...

Varför gör jag allt i sista sekunden när jag lovat mig själv att jag inte ska göra det? Dålig diciplin I guess. Asså fan... Kan inte vänta till sista veckan eller sista dagarna längre. Varför välja att stressa istället för att ta det lugnt, ha god tid på sig och göra ett ännu bättre jobb? Dåligt Maria. Dåligt.

Bara för att få ett komiskt slut på det här annars så dystra inlägget tappade Sara just sin nystekta hamburgare på golvet. Hon försökte balansera den på stekspaden, men ack... Den föll ner på en sekund. Tack Sara. Tack för det skrattet. Tack för att jag fortfarande känner skrattet i halsgropen. Tack för att jag bara vill peka på dig och skratta. Tack.



Lillhjärtat ännu en gång i rusning

När jag tittade på mobilen en gång idag för att kolla klockan ser jag ett sms från Amanda. Med bestämda bokstäver (om nu bokstäver kan vara bestämda) har hon skrivit: Ring mig nu! När jag har tid ringer jag i panik upp henne.

Amanda: Nu ringer du!
Maria: Ja, förlåt. Var upptagen. Vad ville du?!
Amanda: Nä, asså.. Nästa gång du är och fotograferar dig behöver du inte nämna mig. Jag vill ju liksom inte ens vara med.
Maria: Var det inget värre?!!!

Och där har jag gått och oroat mig i onödan. Tack Mandy.


Torsdag den sjätte oktober tvåtusenelva

Hade en alldeles för bra morgon idag. Eller kan det vara för bra? Jag vet inte. Har varit jätteglad hela dagen tills jag fick tillbaka mitt religion prov och insåg att jag hade missat att skriva en sak. Men va fan....... Blev glad igen efter en stund. Blir arg på mig själv för en stund för att jag vill prestera mitt bästa. Men jag är jättenöjd över mitt betyg och bättre lycka nästa gång. Ingenting att haka upp sig på.

Bara för att det regnar slutar inte världen snurra och jag slutar inte gå i skolan. Ringde en snubbe om studentmössor idag men han kunde inte förmå sig själv att lyfta på luren. Jag la på. Dessutom kom det en annan snubbe och lämnade några broschyrer om samma sak idag. Känns lite som att vi är ute i sista sekunden.

- Åh, vilka puckon är det där som går utan studentmössor?
- Det är bara ENP som var för dumma för att beställa....

Vore inte så lyckat.


Jag firade min bror när han tog stundenten men en studentmössa i väskan. Trodde väl att jag var cool.




Don't just sit and wait for a star to fall

Jag blev positivt överraskad när jag satt på min första lektion idag och insåg att det var min näst sista. Ingen svenska och ingen engelska idag inte. Skööööönt. På lunchen gick Jossan och jag på stan en sväng. Och jag som inte skulle köpa något.... Det blev ett linne och en jacka. Olycklig i plånkan men lycklig i själen. Värderar nog själen liiiiite högre.

Ända sen skolan slutade har jag suttit i mitt flickrum och jobbat på min svenskaredovisning. Den börjar ta form faktiskt. Dock är den långt ifrån klar. Allt måste finslipas. Men det fixar jag. Ikväll blir det säsongens första match. Fast det bara är en träningsmatch är jag faktiskt lite nervös. Första seriematchen spelas på söndag så det är väl bra att vi hiner förbereda oss med den här.


Bilden ger inte jackan rättvisa. Den är absolut inte lika plastig som det ser ut som på bilden! Min lilla älskning.




Älskar det mörka området på ryggen. Det är sååååååå mjukt. Ock snyggt.

Bara en liten tanke

Jag kom att tänka på en sak härom dagen när jag såg en snutt på Paris Hilton's new BFF eller något sånt. Ni vet när någon åker ut, sätter sig i en limousine, gråter ögonen ur sig och sen får man inte se nå mer? Måste inte den personen se förjävlig ut när den kliver ur bilen? Jag menar.. Ingen är snygg efter sminket har runnit ner över kinderna och ögonen svällt upp. Stackars den första personen som måste möta den söndergråta tjejen eller killen som kliver ut. Eller stackars filmteamet som sitter i bilen. Om inte allt är fejk förstås.. Då vore det här inlägget inte lika roligt.


Where bright lights and angels meet

En fullspäckad dag och fyra timmars jobb igår gjorde att jag sov till 14.00 idag. Inte för att jag klagar. Det var otroligt skönt. Sitter och lyssnar på Melissa Horn medan jag städar rummet. Jag reflekterar också över gårdagens jobb. Vilka människor som var där, vad som hände och vad jag såg. Det är alltid lika kul att skratta dagen efter åt dom roligaste typerna. Eller jag menar ju så klart skratta med dom... Igår fick jag se ett och annat. Bland annat något som handlar om en person jag känner. Fan vad glad jag blev för hans skull. You go boy.

Denna söndag tänkte jag spendera på följande vis.. Städa rummet, sola och umgås med Jossan när hon slutat jobba. Orkar inte ägna en enda sekund åt plugg idag. Det kommer jag ändå får nog av i veckan. Puh.. Ångest. Det blir förhoppningsvis lite mys ikväll också. Men bara kanske. Förhoppningsvis.


Det kanske är något allvarligt fel på mig ändå

Ända sen Jossan och jag här om dagen pratade om vem som har världens största huvud och vem som har världens minsta och vad roligt det vore att ställa dom bredvid varandra kan jag inte sluta tänka på det. Jag kan heller inte sluta tänka på vem som har bredast axlar, vem som har störst händer respektive fötter. Vem som har längst tunga, vem som har minst tänder (i vuxen ålder) och vem som har tjockast vader. Vem som har bredast rumpa, vem som har störst näshål, vem som har minst näshål, vem sm har bredast lillfinger, vem som har världens längsta hals, vem som har världens kortaste hals, vem som har längst överkropp samt vem som har den största hålfoten.

Eh, ja... Ibland skenar tankarna iväg.


Just the way you are

Gårdagen betsod främst av skola och jobb. Började 17.00 och skulle jobbat till 03.30 men fick sluta halv två istället. Träffade Martin när jag var på väg att stämpla ut och han satte in idén att stanna kvar med dom in i mitt huvud. Med en lång och noggrann eftertanke.. Sagt och gjort. Blev kvar till stängning och jag hade faktiskt roligt. Trots nykterheten. Ännu en gång ett bevis på att man kan ha roligt utan alkohol. Kom ihåg det.

Dagens energi har gått åt till att gå på Lördagsrock med Anton som är i stan. Väldigt kul. Efter ett bra band och ett och ett halvt dåligt gled vi vidare. Vi fick helt enkelt nog. Nu sitter jag i Antnäs eftersom jag ska på middag i Sörbygården snart. Hoppas det är gott. Det förtsa jag frågade pappa var: Vad är det för efterrätt? Snacka om tjock själ. Men vad kan jag säga? Jag gillar efterrätter och efterrätter gillar mig. 

Älskade sol.